Remont, som är ett finlandssvenskt ord för renovering, är en träffande skildring av vår samtid där det viktigaste av allt verkar vara att ständigt förnya och förnyas. Vi får träffa tre medelålders syskon i en värld där det enda beständiga är Sivars älskade skurgolv, som varje år ska skuras med linoljesåpa.

På midsommarafton samlas Sivars syster Hanna och bror Henry med sina familjer hemma hos Sivar och hans fru Mirjam i deras sommartorp. Hanna är frånskild och kommer med nye pojkvännen Kenneth och två tonårssöner, men har fortfarande starka känslor för sitt ex Torsten som också blir kvar på midsommarmiddagen. Henry är gift för fjärde gången, men är mer attraherad av styvdottern Petra än av hustrun Ninnu som han träffat på AA-möten. Relationen mellan Sivar och Mirjam gnisslar och verkar inte kunna hålla länge till.

Den trevliga stämningen blir alltmer ångestfylld och slutet av första akten slutar med en katastrof. Det förefaller dock som om en katastrof kan leda till något bra (vilket terapeuten Torsten funderat över i akt 1) och pjäsen avlutas i försoningens tecken med symbolisk skurning av det bestående trägolvet.

Rollpersonerna i Remont känns äkta och uppsättningen befriande jordnära – inga projektioner, inga snurrande scener, ingen metateater… Skådespelarna balanserar skickligt mellan de vardagliga samtalsämnena och de stora känslorna och visar upp ovanligt nyanserade personligheter. Den allvarliga tonen bryts ibland av överraskande vändningar som när den känslige Kenneths mer aggressiva sida lyser igenom eller när den nervösa Ninnu trasslar in sig fullkomligt makabra historier som framkallar flera gapskratt i publiken.

Gästspelet ges endast tre gånger i Stockholm så om du har möjlighet – ta chansen att besöka föreställningen lördagen den 18 maj klockan 13. Den är absolut sevärd.

Framträdandet är en del av ett återupptaget samarbete mellan Dramaten och Svenska Teatern. Friedrich Schillers Rövare gästar Svenska Teatern i Helsingfors.

Regi: Joakim Groth
Scenografi och kostym: Erik Salvesen
Ljuddesign: Arbetsgruppen
Ljusdesign: Tom Kumlin

I rollerna
Sivar: Kristofer Möller
Mirjam: Nina Hukkinen
Hanna: Hellen Willberg
Kenneth: Max Forsman
Otto, Hannas och Torstens äldre son: Jussi Järvinen
Adrian, Hannas och Torstens yngre son: Titus Poutanen
Henry: Niklas Häggblom
Ninnu: Anna Hultin
Petra: Sara-Marie Soulié
Torsten: Niklas Åkerfelt

Bild: Nina Hukkinen, Marcus Groth, Hellen Willberg, Kristofer Möller, Jussi Järvinen och Niklas Åkerfelt. Foto: Valtteri Kantanen

Relaterat: recension i SvD. Denna recension är även publicerad på Kulturbloggen.

Parkteatern skriver i ett pressmeddelande:

- I år maximerar vi med generösa konserter, dans och bus för starka gemensamma upplevelser tvärs över generationerna. Det ska vara en fest att stanna i stan i sommar! säger Linda Zachrisson, konstnärlig ledare på Parkteatern.

Barnens favorit Clownen Manne fyller fyrtio år som artist i år och firar genom att sätta upp samma föreställning som han slog igenom med; Min bror! Min bror! vilken han turnerar med under juni.

I mitten av juli gästar 15 unga, internationella nycirkusartister från franska Le Lido stadens parker – med premiär på 127festivalen i Bredäng. Av Parkteaterns 47 spelplatser ligger 39 utanför tullarna.

På Kärleksstigen på Djurgården blir det urpremiär för Restaurang Allemansrätten, av Mossutställningar och Sagovolvo – en levande konstvandring och iscensatt installation i skogen på Djurgården som vill få oss att fundera över vår vilja att dela med oss…

Självklart bjuds också på tre hejdundrande veckor i Vita bergen. Fyllda av dans- med allt från tåspets till kubanska rytmer samt lindyhop och streetdance. Och massor av musik: unika svensk-sydafrikanska hihopsamarbetet Kwaai och därefter kommer ’På Begäran’ från publiken – såväl swingdrottningen Gunhild Carling som Rikard Wolff, som avslutar säsongen den 31 augusti.

Ur Parkteaterns program sommaren 2013:

BARN OCH FAMILJ

Kåldolmar och kalsipper
Av Nationalteatern
Baserat på en saga som skrevs till Nationalteaterns skiva Kåldolmar och kalsipper av Peter Wahlqvist och Håkan Wennberg Musik och låttexter: Ulf Dageby, Anders Melander, Hans Mosesson (Tjänare), Peter Wahlqvist (Valens sista sång)
Regi: Kajsa Isakson
Dramaturg/Bearbetning: Mathias Worbin
Scenografi: Mattias Broberg
Kostym: Peter Holm
Mask: Erika Nicklasson
Rekvisita: Anja Liedtke
Arrangemang och Kapellmästare: Viktor Brobacke

Medverkande:
Berättaren/Kärringen – Viktor Brobacke
Gubben/Spöket – Shebly Niavarani
Yllet – Maria Sundbom
Kung/Folke/Valen– Mia Ray
Kung/Tjänaren – Lisa Larsson
Kung/Sjörövar-Jenny – Malin Halland
Agamemnon – Daniel Rosetti
Mia Rays medverkan sker i samarbete med Riksteatern

Club Killers: Gustav Bendt, Viktor Brobacke, Robban Cronsjö, Anders Kappelin, Patrik Kolar, Gustav Nahlin, Johan Norin, Daniel Rossetti
Premiär: 4 juni kl 18 Galärparken,Djurgården

4-6 juni kl 18 Galärparken
7 juni kl 18 Margaretaparken
8-9 juni kl 19 Margaretaparken
11-12 juni kl 18 Farstabadet
13-14 juni kl 18 Vinterviken 13 juni syntolkas
15-16 juni kl 19 Spångadalen
18-19 juni kl 18 Rålambshovsparken
20 juni kl 18 Rålambshovsparken –textas
21 juni kl 14 Rålambshovsparken –textas ca 60 min

Nationaldagen
6 juni på Hesselby slott kl 11-17 – Gospelkörkonsert kl 15
I samarbete med Hässelby – Vällingby Stadsdelsförvaltning & Hesselby slott www.stockholmfolkfestival.se

Clownen Manne: Min bror! Min bror!
Musik: Olle af Klintberg
Medverkande: Manne af Klintberg, Olle af Klintberg
På turné 8-27 juni kl 11

Lillan och pappa August
Marionetteatern/Stockholms stadsteater
Av: Margareta Sörenson
Regi: Helena Nilsson
Musik: Mikael Augustsson

Scenografi/kostym: Peter Holm
Mask: Anna Jensen Arktoft
Ljudkollage: Appel
Dockmakare: Kay Tinbäck du Reés, Thomas Lundqvist, Jenny Bjärkstedt Medverkande. Mallin Halland, Magnus Erenius, Mikael Augustsson Ca 45 min, för barn 5-9 år.
12-16 juni kl 11 Under Eken, Galärparken

På turné med clownen Manne 8-9 juni och 24-27 juni kl 10-13
På 127-festivalen 16 -17 juli kl 12-18 Vårberg

Pantomimteatern: Plask!
Regi: Stalle Ahrreman Musik: Torbjörn Svedberg Scenografi och kostym: Sara Kander Medverkande: Micaela Gustafsson, Linn Bergstam, Torbjörn Svedberg Ca 20 min. Från 3 år.
På turné 13-20 juni, 17-26 juli samt 13-15 aug

127 festivalen
En sexveckors festival med av unga för unga.
www.127festivalen.se
1-12 juli Bredäng, 15 juli-26 juli Vårberg, 29 juli – 9 augusti Skärholmen

Teater Barbara: SERENDIP
Regi och manus: Ulf Evrén
Skådespelare: Johan Ehn, Anders Jansson och Carina Jingrot
Scenografi och mask: Sara Kander
Kostym: Sara Kander och Sanna Nyström
Musik/Ljud: Anders Nyström
Från 10 år
26-29 juni kl 18 Under Eken, Galärparken

Fågel Fisk eller mittemellan- en saga från en jordhög
Marionetteatern/Stockholm Stadsteater
Manus, idé och medverkan: Kay Tinbäck du Rées
Konstnärlig rådgivning: Helena Nilsson
Medverkande: Kay Tinbäck du Rées
Ca 40 min, för barn 4-6 år
På turné 30 juli-7 aug kl 11 & 13

Bröderna Lindgren: Välkommen till djungeln!
Musik: Mathias Lindgren & Andreas Lindgren
Medverkande: Mathias Lindgren, Nina Ramsby, Patrik Arve, Britta Persson, Nino Keller, Kalle Jacobsson, Thomas Carleberg I samarbete med Riksteatern och Folkets Hus och Parker
20 aug kl 18 Vitabergsparken, balkanbandet Dilanés är förband med start kl 17

NYCIRKUS

Le Lido: Mon sens commun
Av/regi: Christian Coumin
Medverkande: Hanna Flemström, Corinne Linder, Alluana Ribeiro, Katja Andersen, Julia Masson, Noëmi Bouissou, Ricardo Gaiser Fernandes, Maxime Sales, Anna de Bozec, Sylvain Monsat, Miguel Gigosos Ronda, Antoine Gibeaux, Sofia Larsson, Max Behrendt och Joona Kaakinen Tack 127-festivalen och Institut Français de Suède I samarbete med Stallet/RFOD- Riksföreningen för folkmusik och dans och Kungsträdgården Park & evenemang.
På turné 9-12 juli kl 18
13-14 juli kl 19

Magmanus show
Magmanus
Medverkande: Manu Tiger and Magnus Bjøru
5 aug kl 18 Årsta torg

TEATER

Utan Titel
Av och med Ardalan Esmaili
Handledare: Ulrika Malmgren
Regiöga: Kajsa Isakson
I samarbete med Unga Klara.
7-10 juni kl 18 Under Eken/Galärparken
9 juni kl 15 & 18 Under Eken/Galärparken

Marika Carlsson: En negers uppväxt
Medverkande: Marika Carlsson
31 juli kl 18 Under Eken/Galärparken

Bolanders skor – En foträt rysare
Klara soppteater/Stockholms stadsteater
Av: Bengt Järnblad
Regi: Gerhard Hoberstorfer
Scenografi och kostym: Sven Haraldsson
Mask: Anna Jensen Arktoft
Medverkande: Bengt Järnblad, Mats Qviström
2-4 & 10-11 aug, Under Eken/Galärparken

Restaurang Allemansrätten
OBS! Begränsat antal platser, biljettbokning sker genom Stadsteaterns biljettkassa: www.stadsteatern.stockholm.se/ 08-506 20 200
Regi, scenografi, kostym: Sagovolvo (Bella Rune och Jonas Nobel)
Dramaturgi: Sagovolvo och Mossutställningar (Anna Efraimsson och Sarah Kim)
Kock/måltidsekolog: Ayhan Aydin
Medverkande: Per Sandberg m.fl
I samarbete med Sagovolvo, Mossutställningar
6-10 augusti kl 18 & 19 Kärlekstigen, Djurgården

DANS

Skippin’ through the graveyard
Bastardproduktion/Västmanlands teater
Medverkande: Dag Andersson, Lars Bethke, Anders Larsson, Sandra Medina
1-2 juli kl 18 Under Eken, Galärparken

Dansfest i kungsan!
Bollywood
Medverkande: Raj, Louise Strand, Agnes Gagge, Layali m fl
4 juli kl 18 Kungsträdgården

Scandinavian Superjam
I samarbete med Riksteatern.
15-16 aug kl 18 Vitabergsparken

Cullbergbaletten: Ekman’s Triptych – A Study of Entertainment
Koreografi, scenografi, text: Alexander Ekman
Kostym: Bregje van Balen
Musik: Jaikishan/Shailendra, Leroy Anderson, Rjd2 m fl
17 augusti kl 18 Vitabergsparken
18 augusti kl 15 Vitabergsparken
Folkoperan värmer upp med utdrag från Carmina Burana och Trollflöjten
17 aug kl 17 Vitabergsparken

Dansk Dansteater
Koreografi: Tim Rushton/Örjan Andersson
Musik: Dimitri Shostakovich, Mathias Friis-Hansen
Kostym: End of Loneliness: Mia Stensgaard / Röd: Nina Sandström
Medverkande: Luca Marazia, Alessandro Pereira, Stefanos Bizas, Fabio Liberti, Csongor Szabó, Jernej Bizjak , Ana Sendas Pereira, Milou Nuyens, Maxim-Jo Beck Mcgosh, Emily Nicolaou, Arina Trostyanetskaya, Maria Pilar Abaurrea Joel Fritzon
18 aug kl 19 Vitabergsparken

SOMOS: Som Oss! Jag är för vi är
Konstnärlig ledare: Lisa Janbell
Huvudkoreograf: Adena Asovic
Kostym: Ana Hernandez
Musik/Ljud: Trio Electro Mondo
Dansare: Adena Asovic , Bianca Traum, Danel Milian, Dayana Torres
Lisa Janbell, Robin Peters, Yusniel, Garcia, Yunier Hernandez
19 aug kl 18 Vitabergsparken

K. Kvarnström & Co: come back (to me)
Av: K. Kvarnström & Co
Koreografi: Kenneth Kvarnström
Musik: Ola Hjelmberg. Jonas Nordberg (live)
Dans: Cilla Olsen, Kenneth Bruun Carlson, Janne Marja-aho
21-22 aug kl 18 Vitabergsparken
21 aug kl 17 gästar folk- och världsmusikartister från Stallet

Kungliga Baletten
Se delar ur den klassiska baletten Giselle koreograferad av Natalia Makarova och det moderna verket Time Themes av Emanuel Gat.
I samarbete med Kungliga Operan
23-24 aug kl 18 Vitabergsparken

Virpi Pahkinen
Dansare: Virpi Pahkinen, Oskar Landström, Pontus Sundset, Pape Ibrahima Kaolack Ndiaye, Tyra Wigg
Musiker: Jonas Sjöblom
27-28 aug kl 18 Vitabergsparken

Carrasco Dance Company: Bartolomeo
Medverkande: Mari Carrasco, Elin Hallgren, Rita Lemivaara, Bianca Traum
Koreograf: Mari Carrasco
I samarbete med Carrasco Dance Company/Riksteatern
31 aug kl 15 Vitabergsparken

Bild: Shebly Niavarani och Maria Sundbom i Kåldolmar och kalsipper. Foto: Petra Hellberg

Ett samarbete mellan Operahögskolan och Cape Town Opera har resulterat i att två nyskrivna kortoperor – en från Sydafrika och en från Sverige – kommer att framföras i den övergivna kärnreaktorn R1 på KTHden 30 maj – 2 juni. Den 13 – 15 juni visas verken på Cape Town Opera i Kapstaden.

Operahögskolan skriver i ett pressmeddelande:

När Magnus Aspegren, rektor för Operahögskolan i Stockholm, fick en förfrågan från Cape Town Opera om samarbete tackade han genast ja. Magnus Aspegren har tidigare, i sitt arbete som VD/konstnärlig ledare för Norrlandsoperan, haft ett flerårigt samarbete med Cape Town Opera som resulterade i operan Poet and Prophetess av den svenske kompositören Mats Larsson Gothe. Nu kopplades samarbetet till Carl Unander-Scharins fristående kurs vid Operahögskolan: Extended Opera. På Cape Town Opera visas Sing the Body Electric! och Between Rock and a Hard Place: An Anatomy of a Mining Accident den 13, 14 och 15 juni med den gemensamma titeln Two:30.

Between Rock and a Hard Place: An Anatomy of a Mining Accident är underjordisk opera, en akustisk resa djupt ner i en sydafrikansk gruva tillsammans med en kör bestående av åtta gruvarbetare ackompanjerade av musikanter som spelar på spett, spadar, trummor, concertina och visselpipa. Gruvarbetarnas arbetsvillkor är mörker, oväsen, extrem hetta och alldeles för lite syre. De befinner sig under ständig fysisk och psykisk press. Vilka är deras drömmar och förhoppningar?

Kompositör är Philip Miller från Syd Afrika, som ofta arbetar tillsammans med filmare och bildkonstnärer, fram för allt med landsmannen William Kentridge, en av världens just nu mest framstående konstnärer.

Sing the Body Electric! av Carl Unander-Scharin och Åsa Unander-Scharin är ett corporatorium: en kombination av opera, oratorium och koreografi – där röster och kroppars rörelse skapar musiken, klangen och det visuella scenrummet. I sju förkroppsligade sånger framför fyra operasångare ny musik med specialbyggd teknologi i ett rum laddat med röster och med musikaliska stålsträngar från golv till tak. Librettot bygger på texter av Albert Einstein: The world as I see it, Walt Whitman’s I Sing the body Electric! och poesi av William Blake. Sing the Body Electric! besjunger människans möjligheter och inneboende kraft att förändra sin värld med visioner, poesi och musik.

Sing the Body Electric! visas också på Scenkonstbiennalen i Jönköping 23-24 maj.

Bild: Operasångerskan Maria Sanner i Sing the Body Electric! med sensorer på armarna som påverkar och ackompanjerar hennes sång. Foto: Martin Hellström.

Det amerikanska dramat Other Desert Cities handlar om en dysfunktionell familj där de konservativa föräldrarna krampartat håller fast vid en polerad fasad. En fasad som hotas att spricka när dottern tar bladet från munnen.

I min recension på Kulturbloggen skriver jag:

Det är en klassisk utgångspunkt för ett familjedrama: familjen samlas över julhelgen i de åldrande föräldrarnas hus på den amerikanska västkusten. Hela pjäsen utspelar sig i parets vardagsrum – en ljus och stilren miljö där endast en julkrans ovanför eldstaden visar på att det är julafton.

Dottern Broke är på besök för första gången på sex år efter en lång depression, sonen Trip är på plats som vanligt liksom fru Polly Wyeths alkoholiserade syster Silda. Närvarande i de andras medvetande är också sonen Henry som drunknat för 28 år sedan, misstänkt för ett terrordåd. En händelse som slog hårt mot det välbärgade konservativa paret Wyeths image och som legat som en skugga över Brokes liv.

Herr Lyman Wyeth var politiker under Reagan-perioden och journalistdottern Broke opponerade tidigt mot föräldrarnas konservativa åsikter och livsstil. Hennes lillebror Trip har däremot köpt de kapitalistiska värderingarna och gjort framgång inom TV-världen där han nu har en egen dokusåpa. Den förlorade sonen Henry är något som man inte pratar om, inte förrän nu. Brokes andra roman är precis färdig att ges ut och det visar sig vara en självbiografi.

Other desert cities/Andra ökenstäder ger till att börja med en ganska schablonartad bild av familjemedlemmarna – den kontrollerande modern, den undanglidande fadern, den rebelliska dottern, den medgörlige sonen och den misslyckade mostern. Personerna visar sig dock vara mer nyanserade (än till exempel i Lars Noréns teaterfamiljer) och det finns fler hemligheter än man först förstår.

Jag tycker att pjäsen framför allt visar på den destruktiva kraften i familjehemligheter. Så länge familjemedlemmarna döljer saker för varandra kan de inte komma nära varandra. Och det är tydligt att de på många sätt spelar teater. Förutom det uppenbara att alla tjuvröker förstår man att de alla spelar en roll. Hela familjen har på något sätt verkat i den fiktiva världen – Lyman har varit skådespelare och systrarna Polly och Silda manusförfattare – och det antyds vid ett flertal tillfällen att livet är som en teater.

Sedan Broke konfronterat föräldrarna med sin självbiografi blir de äntligen tvingade att prata och det verkar som om det skapar en framkomlig väg för familjen. ”Men för att kunna förlåta andra och förlåta sig själv måste man komma till rätta, med allt man inte vet och alla antaganden man har gjort och det är någon som driver den här pjäsen framåt”, säger manusförfattaren Jon Robin Baits i programmet.

Det handlar om vikten av att förlåta och försonas för att kunna gå vidare, men också om sanningens kraft.

Skådespelarna är skickliga och det är en sevärd pjäs som tar upp flera intressanta frågor, till exempel: Vad är det som ligger bakom vår tids explosion av utlämnande barndomsskildringar? Hur påverkar samhällets syn på krig och terrorism våra privata relationer och moral? Går det att prata om sanning när det gäller minnen?

I rollerna
Brooke Wyeth: Ingela Olsson
Polly Wyeth: Marie Göranzon
Lyman Wyeth: Hans Klinga
Silda Grauman: Gunilla Nyroos
Trip Wyeth: Reuben Sallmander

Översättning: Lolo Amble
Regi: Stefan Larsson
Scenografi och ljus: Jens Sethzman
Kostym: Nina Sandström
Peruk och mask: Eva Maria Holm

Foto: Roger Stenberg

Relaterat: recension i SvD.

Den tyska dramatikern Heiner Müller började intressera sig för Hamletfiguren i samband med upproret i Ungern 1956. 1977 skrev han Hamletmaskinen, där han beskriver vår tids längtan att förändra de strukturer vi sitter fast i och att på så vis göra uppror mot oss själva. Müller låter skådespelarna vara en metafor för människorna och teatern för livet. Verket, som har blivit en modern klassiker, sätts nu upp av Stockholms stadsteater.

På Kulturbloggen skriver jag:

På Stockholms stadsteaters scen Bryggan står en fond av TV-apparater uppbyggd. Rolf Skoglund sitter och sorterar gamla papper, foton och prylar. Han är Hamlet. Ann Petrén, klädd i en likadan grå kostym och vit skjorta som Skoglund, är också Hamlet. Sedan blir hon Ofelia, som gör uppror mot sin förtryckta kvinnoroll.

Den tredje rollkaraktären, Lasse Pettersson, medverkar som en scenarbetare som flyttar runt saker på scenen och samtidigt är delaktig i pjäsen. I en scen är han en nalle i jätteformat. Dessutom medverkar Meta Velander och Ingvar Kjellson som Hamlets mamma och pappa i inspelade inslag på varsin TV-skärm. Skärmarna visar annars en blandning av inslag från krig, revolutioner, maktparader samt ett flertal filmer.

Det är en absurd, men ändå substansfylld föreställning. För dig som är trött på relationsdramer och realistisk teater kan Hamletmaskinen vara ett bra alternativ. Ett tips är att läsa på lite om Heiner Müller och att repetera handlingen i Hamlet innan du beger dig till teatern.

Medverkande: Rolf Skoglund, Ann Petrén, Lasse Petterson
Av: Heiner Müller
Översättning: Lars Bjurman
Regi: Nina Holst
Scenografi: Elin Hallberg

Film, videoredigering: Sebastian Kihlstrand
Ljus: Sutoda
Ljud: Appel
Mask: Ulrika Ritter

Foto: Petra Hellberg

Relaterat: recension i SvD.

Främmande språk, som på originalspråk heter Quartermaine ‘s Terms, är skriven av Simon Gray som enligt Dramaten blev något av en brittisk institution med sina kvicka repliker och sin förmåga att beskriva tweediga, akademiska miljöer. Simon Gray arbetade även själv som lärare. På urpremiären av Quartermaine ‘s Terms stod Harold Pinter för regin. På den svenska premiären på Dramaten är det Gösta Ekman som regisserar.

I min recension i Kulturbloggen skriver jag:

Dramatens uppsättning har fått namnet Främmande språk och pjäsen handlar om en grupp lärare i Cambridge som undervisar just i engelska för utländska elever.

Eleverna ser vi dock inget av utan handlingen utspelar sig i lärarrummet, före och efter undervisningen, totalt under ett par års tid. På ytan har de sju kollegerna det trevligt ihop. De frågar varandra hur det senaste lovet varit och vad de ska hitta på i helgen. Under ytan har de var och en sin egna privata tragedi, men trots att de mörka sidorna lyser igenom allt mer tydligt är det ingen av kollegorna som låtsas om dem.

Alla rollerna är huvudroller. Den gamla ungkarlen John Quartermaine är den av lärarna som fått ge originalnamnet till pjäsen. Han är den som finns på plats först och är kvar längst i lärarrummet. Han trevar försynt efter gemenskap med de andra samtidigt som han sätter upp en fasad av att klara sig fint själv. De andra har ett socialt liv utanför lärarrummet, men ingen av dem ett särskilt lyckligt:

Anitas man är otrogen, Marks hustru lämnar honom på grund av hans författardrömmar – som ändå inte tycks gå i uppfyllelse, lärarvikarien Derek kan inte leva på sin låga timlön, Henrys tonårsdotter lider av depression, Melanie har en komplicerad hat/kärleksrelation till sin sjuka mamma och rektor Eddies liv styrs helt av hans partner (både på jobbet och privat) rektor Thomas.

Humorn i denna grå komedi bygger främst på språket – på det som sägs och inte sägs, bortglömda namn och på hur man hela tiden pratar förbi varandra. Det finns också inslag av Gösta Ekmansk snubbelhumor, framför allt utförd av komikern Henrik Dorsin som spelar lärarvikarien. Men egentligen är det en ganska vemodig pjäs. Ingen av rollkaraktärerna utvecklas under handlingens gång och lärarrummet är hela tiden lika opersonligt med sina bruna skinnfåtöljer och andra möbler i brunt trä. Även musiken som öppnar varje scen är densamma varje gång – Fats Wallers I’m gonna sit down and write myself a letter.

Gösta Ekman menar att pjäsen avspeglar vår samtid: ”Det är så många som bara pratar och pratar – men allt färre som lyssnar”, säger han i en intervju i Dagens Nyheter. Även om Främmande språk mer beskriver detta fenomen – hur vi i många fall träffar samma människor år efter år, på arbetsplatser och i andra sammanhang, utan att egentligen lyssna på varandra – och inte har någon lösning på frågan, så ger pjäsen något som är värt att fundera på när vi kommer tillbaka till vårt vardagsliv.

Främmande språk av Simon Gray
I rollerna:
John Quartermaine Per Svensson
Anita Manchip Nina Fex
Mark Sackling Andreas Rothlin Svensson
Eddie Loomis Per Mattsson
Derek Meadle Henrik Dorsin
Henry Windscape Jan Waldekranz
Melanie Garth Kristina Törnqvist

Översättning Lolo Amble
Regi Gösta Ekman
Scenografi Jan Lundberg
Kostym Kajsa Larsson
Ljus Torkel Blomkvist
Peruk och mask Lena Strandmark

Under sex dagar spelas 16 utvalda svenska föreställningar, två lokala föreställningar, fem studentproduktioner och ett 70-tal seminarier och workshops. Utöver detta arrangeras också flera internationella gästspel och debatter på temat demokrati och yttrandefrihet.

Under Scenkonstbiennalen i Jönköping spelas följande internationella gästspel:

Trash Cuisine Belarus Free Theatre

Vitryssland

22 maj kl. 16:00. Spira: Konsertsalen

Trash Cuisine är en föreställning om dödsstraffet i olika delar av världen och dagens Vitryssland. Belarus Free Theatre är idag en av världens modigaste teatrar. Medlemmarna är ständigt förföljda och deras föreställningar i Minsk spelas underjordiskt.

Föreställningen ges med stöd av Svenska Institutet

Our Story Tehrik-e-Niswan

Pakistan

21 maj kl. 16:00. 22 maj kl. 19:00. 23 maj kl. 15:00. Per Brahegymnasiet: Blackboxen

Föreställningen Our story är en blandning av dans, teater och videoprojektioner som på ett lättsamt och underhållande sätt tydliggör kvinnans situation i Pakistan och det förtryck kvinnor utsätts för från familj, religion och samhälle.

Women of Troy Royal District Theatre

Georgien
23 maj kl. 20:00, 25 maj kl. 13.00. Länsmuseet

Fem unga skådespelare leder publiken in i en okänd värld i dagens Europa. I en dekonstruktion av Euripides tragedi berättas historien om de georgiska kvinnornas situation i krig från 1990-talet till idag.

Föreställningen ges med stöd av Svenska Institutet

Autumn Dance Shabnan Toloulei

Iran/Frankrike

22 maj kl. 14:00, 22 maj kl. 20:00, 23 maj kl. 13:00. Per Brahegymnasiet: Gymnastiksalen

Den iranska skådespelerskan Shabnan Toloulei, som är förbjuden att verka i sitt hemland, gestaltar här tre olika kvinnor med relation till det ökända Evin-fängelset. Autumn Dance är en omskakande berättelse om att leva under politiskt förtryck och om röster som sällan görs hörda.

Föreställningen ges i samarbete med Riksteatern

Kung Ubu och ungrarna Budapest Bab Szinhaz

Ungern

24 maj kl. 15:00, 24 maj kl. 20:00, 25 maj kl. 16:00. Per Brahegymnasiet: Gymnastiksalen

I denna lekfulla uppsättning med skådespelare och dockor relateras den klassiska pjäsen om den maktfullkomliga Ubu till situationen i dagens Ungern.

I temat demokrati och yttrandefrihet ingår också flera seminarier under Scenkonstbiennalen:

Europas sista undergroundteater

22 maj kl. 18:00. Spira: Caféscenen

Diskussion efter föreställningen Trash Ciusine med Belarus Free Theatre om situationen för artister, scenkonsten och yttrandefriheten i Vitryssland. Moderator för samtalet är Stina Oscarsson, chef för Radioteatern.

Kan kultur finnas utan frihet eller frihet utan kultur?

Can culture exist without freeedom – or freedom without culture?

24 maj kl. 13:00. Spira: Loftet

Ett samtal med gästerna från Ungern, Pakistan och Georgien om kulturens villkor i respektive land. Moderator är Lazlo Upór, dramatiker och journalist från Ungern.

Scenkonsten i Sydafrika

The Performing Arts in a changing South Africa

24 maj kl. 15:00. Spira: Caféscenen

Vilka är förutsättningarna och utmaningarna för scenkonsten i Sydafrika i dag? I samtalet deltar Carlynn de Waal-Smit, sekreterare i South African Actors Guild och svenska teatrar som arbetar med scenkonstutbyten i Sydafrika. Moderator är Christina Björk som har omfattande erfarenheter av underjordiskt stöd till sydafrikansk kultur under apartheidtiden.

Seminariet arrangeras av Teaterförbundet

Fristadsförfattare

Shelter cities for Persecuted Artists

25 maj kl. 13:00. Spira: Bernts loge

Pen International rapporterar att hundratals författare runt om i världen är fängslade eller förföljda för att de utövar sin grundläggande rätt till yttrandefrihet. Sedan början av 90-talet har städer runt om i Europa och USA initierat residensprogram för förföljda författare, journalister, dramatiker m.fl. Fristadsrörelsen i Sverige är i en expansiv fas med nya städer som ansluter sig varje år. Rörelsen har också väckt intresse för frågan hos aktörer inom andra konstformer än litteraturen. Kommer vi snart att få se fristäder för förföljda scenkonstnärer? Reza Haij Hosseini, dramatiker och kritiker berättar om situationen för en författare i Iran.

Seminariet arrangeras av Kulturrådet

Seminarierna är kostnadsfria och biljetter finns i mån av plats att hämta i biljettkassan i Kulturhuset Spira, Jönköping.

moment:teater i Gubbängen sätter upp Ett dockhem – Henrik Ibsens populära drama från 1879 som utspelar sig under tre ödesdigra juldagar i familjen Helmers liv. I min recension på Kulturbloggen skriver jag:

Från teaterns Lilla scen ser vi in i Torvalds och Noras vardagsrum genom fönstret. Rummet är julpyntat och I´m dreaming of a white Christmas ljuder i högtalarna. Torvald och Nora strålar av plastig lycka. Miljön är nutida, men handlingen följer originalet.

Den perfekta ytan grumlas snart. Vi får reda på att Nora har lånat en stor summa pengar och förfalskat en namnteckning för att rädda sin man. Torvald, som just har blivit bankdirektör, tänker (ovetande om Noras lån) säga upp fordringsägaren Krogstad som jobbar på banken. Krogstad pressar Nora att förmå Torvald att ändra sig – annars ska han avslöja alltihop.

Det är lätt att hänga med i moments uppsättning och det blir aldrig tråkigt. Skådespelarna svänger skickligt mellan den glättiga ytan och den ovälkomna verkligheten. Samspelet mellan Nora och Torvald lockar till många skratt, utan att allvaret i pjäsen förtas.

Maria Hansson Bergqvists Nora är underbar i sin Barbie-peruk och sina barnsliga manér. Ibland glider hennes lättsamma mask av och hennes ångest släpps fram en kort stund innan hon tar på sig sitt leende igen. Anders Berg gör en ovanligt trovärdig Torvald som ung, framgångsrik maktperson, som ser sin hustru Nora mer som en ägodel än en person.

De andra rollerna görs av Barbie- och Ken-dockor som kommer in genom luckor i väggen – Anders Berg är deras röster. Det fungerar riktigt bra. Barbie-Kristin är en modern kvinna med Stureplansinfluenser, den hotfulla Krogstad är en ung Ken-docka medan den tragiska Doktor Rank har grått hår och skägg.

Naturligtvis uppstår frågan om 1800-talspjäsen Ett dockhem har någon relevans i dag. Regissören Pontus Stenhäll säger i programmet att han under en parmiddag lagt märke till att mannen i familjen kallade sin fru för ”lilla hjärtat” och sin dotter för ”min lilla docka”.

Även om jag inte kan komma på något par jag känner där mannen skulle kalla sin fru för ”lilla hjärtat” (däremot hittar jag många som kallar sin flickbebis för sin ”lilla docka” på Google) är det intressant vilken betydelse orden vi använder har – ”vilket patriarkalt maktmedel detta ’oskyldiga ord’ är, och hur omöjlig motsatsen hade varit”.

Oavsett hur de roller som är förhärskande ser ut så är det viktigt att få syn på vad som är en mask och vad som är äkta. Enligt Pontus Stenhäll handlar Ett dockhem mer om Noras insikt än om att hon lämnat familjen.

Moment:teater lyckas väl med att förmedla denna insikt, även om slutet känns lite utdraget och nog kunde ha kortats något. Nora behöver knappast förklara för oss i publiken varför hon fått nog av sin man och sin situation. Och för Torvald tycks det ändå lönlöst…

Annars är det en välgjord, rolig och tankvärd föreställning som tål att ses såväl av dem som börjar bli trötta på Ibsen-storyn som av dem som pjäsen är ny för.

Ett dockhem
Av Henrik Ibsen
Översättning/bearbetning: Pontus Stenshäll
Regi/scenbild: Pontus Stenshäll
Musik: Simon Steensland
Medverkande: Maia Hansson Bergqvist, Anders Berg

Foto: Robert Ehlton

Helsingborgs stadsteater skriver i ett pressmeddelande:

Två ensamåkande barn med lapp om halsen, en deprimerad bebisfågel, en noshörning som bara måste räddas och ett flygplan som tvingas nödlanda i Guvetvar: en mytisk värld dit djur och människor som inte stått ut på jorden flytt. Teaterresan Flygräddare, som är Unga Klaras och Riksteaterns första samarbete, undersöks viktiga frågor om frihet, övergivenhet och om vad som egentligen ger livet meningsfullt.

Meningen med livet är ju inte att det ska vara kul och enkelt. I Flygräddare är det barn som har tunga minnen, men en väldig vilja att leva, som kastas ut i ett äventyr, säger Suzanne Osten

Allt som visas på scen är sådant som händer i verkligheten: barn som har hjärtfel och dör och noshörningar med blodiga betar. Det är viktigt för Osten. Precis som att teater för barn måste vara extremt välgjord. Flygräddare bjuder på 3D-film, lokala körer, stor ensemble och nyskriven musik.

Det är verkligen all inclusive, extra allt. Något av det mest maxade jag gjort, säger Suzanne Osten.

Flygräddare hade urpremiär på Unga Klara i Stockholm den 20 oktober 2012 och hyllades av recensenter. Under våren 2013 turnerar uppsättningen till Riksteaterföreningar, skolor och teatrar över hela Sverige. På varje ort medverkar en lokal kör.

Innan pjäsen når Helsingborg går turnén till Skövde (6/4) Lycksele (8 och 9/4) Eskilstuna (13/4) Västerås (15, 16 och 17/4) Hallunda (22, 23, 24, 25 och 26/4) Sundsvall (2 och 3/5) samt Piteå (6, 7 och 8/5).

Manus: Ann-Sofie Bárány
Regi: Suzanne Osten
Medverkande: Mårten Andersson, Frida Beckman, Malin Cederbladh, Gustav Deinoff, Patrik Hont , Maria Johansson, Emelie Jonsson, Johannes Wanselow.
Scenografi och kostym: Karin Lind
Musik: Alexandra Nilsson
Mask: Erika Nicklasson
Koreograf: Soledad Howe
Film: Bengt Danneborn
Maskmakare: My Walther
Dramaturg: Erik Uddenberg
Regiassistent Sara P. Borgström

Folkteatern Göteborg skriver i ett pressmeddelande:

Fragmente är Sveriges bidrag i det europeiska samarbetet Cities on Stage, där sex teatrar samarbetar under fem år på temat Att leva tillsammans i staden. Fragmente är skriven direkt för projektet av Lars Norén och spelades på Folkteatern i Göteborg i höstas.

Cities on Stage har pågått sedan 2011. De deltagande teatrarna har producerat föreställningar på temat, och i vår går projektet in i en ny fas då utbytesdelen inleds i form av gästspel.

Efter Madrid fortsätter Folkteaterns ensemble till Bryssel och Paris. I maj får Folkteatern i sin tur besök av den franska teatern i projektet, Odéon – Théâtre de l´Europe, som kommer att gästspela med sitt bidrag till Cities on Stage, La Réunification des deux Corées