Nyheter
Recension
På gång
Debatt
Intervju
Home » Recension, Teaterrecensioner

Apatiska för nybörjare på Stockholms stadsteater belyser vårt delade ansvar för flyktingbarnen

Submitted by on 26 februari, 2013 – 08:32No Comment


Apatiska för nybörjare
Stockholms stadsteater, Lilla scenen
Premiär den 16 februari 2013

Vad hände egentligen med de apatiska flyktingbarnen? Under 2000-talets första år insjuknade ett flertal barn i asylsökande familjer med apati och uppgivenhetssymptom. Frågan togs upp i medierna och engagerade allmänheten under en kort period. Sedan fick skriverierna fick en plötslig vändning sedan ett rykte om att barnen drogats av sina föräldrar slagit rot.

Hur kommer det sig att detta rykte togs emot så okritiskt av såväl medierna som av allmänheten och politikerna? Och hos vem ligger ansvaret? Detta belyser Apatiska för nybörjare, som nu spelas på Stockholms stadsteater. I min recension på Kulturbloggen skriver jag:

Manuset av Jonas Hassen Khemiri bygger på en reportagebok av Gellert Tamas, som ägnat flera år åt att klargöra hur det egentligen gick till när de apatiska barnen och deras familjer deporterades.

Gellert Tamas alter ego, Utredaren, spelas av Mia Ray och hennes samvete av Joel Spira. Samvetet får henne att gräva djupare i sin utredning och pjäsen börjar med att rikta strålkastaren på avvisningen av 11-åriga Mariana 2003. Det misstänktes att flickan som legat i koma en månad kunde ha maniupulerats av sina föräldrar för att få till ett permanent upphållstillstånd i Sverige.

Vi får möta Marianas klasskamrater, lärare, psykolog och barnen till den tjänsteman som utsågs till nationell samordnare för apatiska flyktingbarn. Det är en gripande bild av en utsatt familj som utsattes för ännu fler prövningar här i Sverige.

Personerna i pjäsen pekar ut än tjänstemännen, än politikerna som ansvariga för att frågan hanterats så illa. Samtidigt får vi inblick i att även tjänstemännen och politikerna är människor med sina egna sår och sitt eget bagage, som påverkar deras handlande och beslut.

De åldrande grannarna till migrationsministern Barbro Holmberg får oss att se en skymt av den rödhåriga flicka som tagit sig ända upp till regeringen och nu blir ytterst ansvarig för avvisningarna.

Det kan inte vara lätt att göra en pjäs av en reportagebok, men manusförfattaren Jonas Hassen Khemiri och regissören Sara Giese har lyckats utmärkt. Tillsammans med ensemblen har de skapat en väldigt speciell föreställning. Alla sex skådespelarna har beiga byxor och mörkblå tröjor. Ändå personifierar de tydligt de olika karaktärerna. På ett fyndigt sätt gestaltas hur ryktet om att barnen manipulerats och drogats av sina föräldrar sprids som en löpeld.

Utredaren möter i slutscenen ett par bekanta som sett pjäsen som gjorts utifrån utredarens bok. Hon och pjäsen får mycket beröm, men sedan ursäktar sig paret för att gå och ta ett glas vin och återgå till sina egna liv.

Apatiska för nybörjare får oss att förstå att ansvaret för hur de asylsökande behandlas inte bara ligger hos tjänstemännen och politikerna – det ligger hos oss alla, och det berör hela samhället. På Stadsteatern får skådespelarna ta emot stående ovationer efter föreställningen. Uppenbarligen uppskattar vi i publiken pjäsen, men vad händer sedan?

Agneta Pleijel skriver i en tänkvärd artikel om behandlingen av asylsökande i Sverige i Tidningen 10-tal, publicerad av Etikkommissionen i Sverige:

Någon klok människa – kanske var det professorn i juridik Anna Christensen – sa att om man ska se var ett samhälle och en rättsordning börjar ruttna ska man rikta ögonen mot de områden där insynen är minst och där de svagaste befinner sig: det är åldringsvården, kriminalpolitiken och flyktingpolitiken. Man ska intressera sig för dem som mest av alla saknar röst, alltså för de dementa, för fångarna och för flyktingarna. Behandlingen av dem visar var vi befinner oss eller är på väg. Så låt oss se på behandlingen av flyktingar och asylsökande i Sverige. Där är tillståndet i stark förruttnelse.

Apatiska för nybörjare

Apatiska för nybörjare

Medverkande: Shima Niavarani, Vanna Rosenberg / Mia Ray, David Lenneman, Ole Forsberg, Ann Petrén, Joel Spira
Av Jonas Hassen Khemiri
Regi Sara Giese
Scenografi och kostym Sven Haraldsson
Ljus Patrik Bogårdh
Ljud Ola Stenström
Mask Sara Englund

Foton: Petra Hellberg

Relaterat: recension i SvD.

Leave a comment!

Add your comment below, or trackback from your own site. You can also subscribe to these comments via RSS.

Be nice. Keep it clean. Stay on topic. No spam.

You can use these tags:
<a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

This is a Gravatar-enabled weblog. To get your own globally-recognized-avatar, please register at Gravatar.