Nyheter
Recension
På gång
Debatt
Intervju
Home » Recension, Teaterrecensioner

Farliga förbindelser på Dramaten igen

Submitted by on 4 mars, 2013 – 07:45No Comment


Farliga förbindelser
Dramaten, Stora scenen
Premiär den 8 februari 2013

Många av oss har sett den filmatiserad. Några såg kanske Dramatens uppsättning i slutet av 80-talet. Nu är Farliga förbindelser tillbaka på Dramaten igen i regi av Stefan Larsson.

I min recension på Kulturbloggen skriver jag:

Det är en färgsprakande föreställning där 1700-talsinspirerade kostymer blandas med nutida accessoarer, såsom tonårsflickan Céciles gympaskor. På scenen står rokoko-möbler som skulle kunna vara hämtade från Dramatens eget café. Scenen inramas av svarta och gräddvita draperier som används på olika sätt för att avskärma händelser i rummet.

Handlingen kretsar kring Markisinnan de Merteuil och Greven de Valmontes intriger för att visa sin makt genom att förgöra andra. Offer för de bådas manipulationer är den unga gudfruktiga Madame de Tourvel och den ännu yngre Cécile de Volange, som båda ska förföras av Valmonte. Genom Cécile vill Markisinnan komma åt en före detta älskare som nu är flickans friare och på vägen offras också unge Danceny som är förälskad i Cécile.

Förförelsen av Madame de Tourvel är en större utmaning, men på ett annat sätt än Valmonte räknat med. Han blir själv förälskad och affären slutar i katastrof. I slutändan visar sig Markisinnan vara det största offret av dem alla.

1700-talsaristokratin strax före revolutionen är en tacksam skådeplats för att belysa moraliskt förfall, kärlekslöshet och ett ytligt, innehållslöst liv – frågor som är giltiga i alla tider och kanske speciellt just nu, i en tid av individualism och där de gemensamma värdena försvinner. När Elin Klingas Azolan läser om libertinerna, säger hon ”av misstag” nyliberalerna.

Ensemblen är fylld av duktiga skådespelare: Livia Millhagen som den svala och manipulerande Markisinnan de Merteuil, med skärsår på armarna och en inre smärta som hon vill överföra på andra; Jonas Malmsjö som den självuppfyllde och förföriske Valmonte; Ellin Jelinek som den oförstörda och samtidigt passionerade Madame Tourvel; Josephine Alhanko och Adam Pålsson som det barnsliga kärleksparet Cécile och Danceny; Elin Klinga som växlar mellan att vara man och kvinna som Valmontes förtrogne Azolan och hans älskarinna Emilie. Alexandra Rapaport och Jan Malmsjö lättar upp stämningen som Céciles högljudda mamma respektive Valmontes gamla faster.

I rollerna
Marquise de Merteuil: Livia Millhagen
Vicomte de Valmonte: Jonas Malmsjö
Madame de Tourvel: Ellen Jelinek
Madame de Volanges: Alexandra Rapaport
Cécile de Volanges: Josephine Alhanko
Azolan/Emilie: Elin Klinga
Madame de Rosemonde: Jan Malmsjö
Chevalier Danceny: Adam Pålsson

Kapellmästare: Bebe Risenfors
Musiker: Göran Martling, Stefan Sandberg

Av Christopher Hampton, efter en roman av Chodelos de Laclos
Översättning: Per Lysander
Regi: Stefan Larsson
Scenografi: Rufus Didwiszus
Kostym: Nina Sandström
Ljus: Jens Sethzman
Musik och sångtexter: Bebe Risenfors
Peruk och mask: Nathalie Pujol, Mimmi Lindell

Foto: Sören Vilks

Relaterat: recensioner i Aftonbladet och SvD.

Leave a comment!

Add your comment below, or trackback from your own site. You can also subscribe to these comments via RSS.

Be nice. Keep it clean. Stay on topic. No spam.

You can use these tags:
<a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

This is a Gravatar-enabled weblog. To get your own globally-recognized-avatar, please register at Gravatar.